S:TA MARIA KATOLSKA       

FÖRSAMLING

Halmstad-Oskarström

Startsida

Kalendern

Adresser

Katekes och-undervisning

Konsten

Aktuellt och- information

Vår Fru av Oskarström

 

Stockholms Katolska Stift

 

Vatikanradion

Församlingens historia

Bönegrupper

S:t Joseph's barnhem i Indien

Varberg

 

Herbert Syblik

313 30  Oskarström

                

Mariakyrkan I Oskarström tillhör  S:ta Maria Katolska församling Halmstad-Oskarström. Geografiskt omfattar församlingen nästan hela Hallands län, nämligen Laholm, Halmstad, Falkenberg, Hylte och Varbergs kommuner. Numera har församlingen sitt centrum i Halmstad, med Trefaldighetskyrkan, från1980, och den 1984 nybyggda Mariagården med pastorsexpedition och kyrkoherdebostad på Falkenbergsgatan 4-6. Men sina rötter har församlingen i Oskarström med dess första kyrka, som den 13 september 1925 invigdes till Marie Heliga Namn  eller i dagligt tal Mariakyrkan.        

Min historik över Mariakyrkan bygger jag till övervägande delen på berättelser från de äldsta församlings-medlemmarna. I samband med Mariakyrkans 5O-årsjubileum. 1975 begagnade jag ett gyllene tillfälle att intervjua några av de äldsta,  som varit med från tiden före, under och efter Mariakyrkans tillkomst. 

 

Oskarström blir industriort

Hur kom det sig, att just Oskarström blev en samlingspunkt for så många katoliker, att det skulle ge upphov till ett kyrkbygge? Här fanns ingen tradition att bygga på, även om historieböcker berättar att också Halland varit katolskt fram till reformationen.  Runtom i landet kan vi än i dag hitta kännemärken som påminner om den tiden. I Oskarström letar vi förgäves efter den sortens minnesmärken. Detta är lätt att förklara. Vid l600-talet och i många sekler därefter fanns ingen ort vid detta namn.  Oskarström nämns först i mitten av 1800-talet.  Upphov till namnet var en bruksbokhållare Oskar Björkman från Göteborg.  Han köpte 1844 gården Mared, med det övre vattenfallet med tillhörande jordområde, där han uppförde sågverk och kvarn. Han älskade platsen från början och trivdes så bra, att han kallade stället efter sitt  förnamn till "Oskarsström". Namnet blev sedermera vedertaget av myndigheterna,  även om ett "s" togs bort 1939.  I äldre uppslagsböcker kan man läsa att namnet sannolikt tagits efter Kung Oskar II, som hade besökt Oskarström år 1906. Detta ar bevisligen vederlagt men Oskarström fick sitt namn ca 50 år före kungabesöket. 

 

Efter Bjorkmans etablering blev det med åren flera småindustrier, bl.a. en hattfabrik, som efter några år flyttades till Halmstad.  Sågverket och   kvarnen upphörde efter några decennier och vattenfallet låg återigen outnyttjat.

 

Bebyggelsen i trakten var inte stor,  i början av 1800-talet fanns har bara några gårdar och torp.  Först mot slutet av 1800-talet lär, utöver de nämnda gårdarna, ha funnits ett 15-tal boningshus belägna i denna undanskymda bygd intill en urgammal färdled – som än idag heter  Nissastigen.  Ändå var det denna undanskymda plats som skulle möta ortens utveckling från  obygd till industrisamhälle. 

 

Denna utveckling tog sin början 1889,  där ett företag vid namn SKANDINAVISKA JUTE SPINNERI & VÄVERI AB började bygga en textilfabrik for tillverkning av jute- och linnevaror. Fabriken var en för tiden storskalig anläggning, som redan vid starten 1890 behövde en arbetsstyrka på 600 personer. Det visade sig emellertid omöjligt att få tillräckligt med arbetskraft inom området,  även om man sökte på orter längre bort i landet.  Därför fick man värva arbetskraft från utlandet.  Det värvades gärna arbetskraft från Böhmen-Mähren,  sedermera Tjeckoslovakien, samt från Polen och Tyskland. Ibland var även Skåne ett rekryteringsområde.  De skånska sockerbetsodlarna använde sig i stor utsträckning av polska och böhmiska arbetare under sockerbetskampanjerna.  Det var då inte så ovanligt,  att sådana sockerbetsarbetare flyttade eller värvades på hösten till Oskarström för att över vintern ta anställning på Jutefabriken. Somliga återvände på våren till sockerbetsfälten, andra stannade i Oskarström.  Den utländska kolonin i Oskarström hade med tiden vuxit till 100 - 200 själar.  Antalet varierade då en del efter viss tid återvände till sina hemländer, medan nya invandrare kom till Oskarström i takt med Jutefabrikens personalbehov. Har kan man skönja att Oskarström redan från början av ortens utveckling fick ett markant inslag av invandrare, som genom alla decennier förblivit en del av bilden i Oskarström. Onekligen kan man säga,  att vår församlings uppkomst och tillväxt i alla hänseenden förknippas med Oskarströms utveckling från obygd till industrisamhälle.

        

Oskarström, en invandrarort

Dessa invandrare kom från olika länder med olika tungomål och med skiftande bakgrund.  Men ett hade de flesta gemensamt,  nämligen den katolska tron och man frågade inte så mycket efter nationalitet. Nu hade man kommit till ett nytt land med ett annat språk,  med andra traditioner, seder och bruk men framför allt en annan religion.  Oftast var det yngre familjer eller ensamstående.  Man fick en anställning på fabriken, men utanför arbetet var tillfällen for förströelser i Oskarström inte så stora.  Mest av allt saknade man den invanda själavården i hemlandet.  Sin katolska tro ville de gärna bevara och praktisera, dock fanns har varken katolsk präst eller kyrka. Men som främmande fågel i ett främmande land får man inte ge upp så lätt och med tiden lyckades man bygga upp en känsla av gemenskap,  som allt mer ledde till små sammankomster i form av bönestunder,  andakter och liknande.

        

Behovet av en katolsk kyrka i Oskarström

Det Apostoliska Vikariatet i Stockholm,  som vid seklets början leddes av Biskop Albert Bitter,  följde uppmärksamt katolikernas förehavanden i Oskarström.  I början på 1900-talet levde i Sverige ca. 2500 katoliker, med kyrkor i Stockholm,  Gävle,  Göteborg och Malmö. 

I Oskarström hade det med åren blivit en skara av kanske 200 själar,  som tydligen ville förbli sin nya hembygd trogen. Det var dessa tappert kämpande katoliker som med sin fromma verksamhet gett tydliga signaler till Stockholm,  för att kanske väcka tanken på byggandet av en liten kyrka i Oskarström. Som stöd i deras verksamhet beordrade Biskopen att viss själavård uppehölls av präster från Malmö resp. Göteborg. Från seklets början och fram till 1920-talet brukade en präst i olika intervaller, kanske var fjärde eller sjätte vecka, komma till Oskarström for att fira mässa, ge undervisning, förrätta vigsel, dop osv. Men var skulle man hålla hus? Har fanns varken kyrka eller församlingshem.  I brist på bättre alternativ fick oftast kägelbanan vid Jutefabriken tjäna som kyrklokal. Ibland fick man nöja sig med fabrikens lilla brandstation, allmänt känt som "spruthuset". Där rymdes inte många stolar men viktigast var att få ett litet bord som altare under tak.  Vid större tillställningar fick man lov att disponera Jutefabrikens pampiga "Tivolisalong”. Man fick ofta improvisera och kämpa för tillkomsten av en enkel mässa. Varje gång en präst väntades till Oskarström rådde feststämning.  Ofta möttes prästen av en trogen skara på järnvägsstationen för att ledsaga honom till den aktuella möteslokalen.

        

Önskemål om en egen liten kyrka i Oskarström hade  funnits länge,  kanske fanns sådana tankar redan vid sekelskiftet. Tankar och önskemål skulle dock förbli drömmar i många år till. Att Stiftet redan omkring 1918 haft liknande tankar, hade oskarströmsboerna tydligen ingen aning om. Vid den tiden hade redan ett konsortium på tre herrar från Malmö och med anknytning till katolska kyrkan av Biskopen fått uppdraget, att undersöka möjligheter för ett markförvärv i Oskarström.  Dessa tre herrar arbetade tydligen mycket diskret.  Att på den tiden diskutera markköp för Katolska Kyrkan lär ha varit ett känsligt förehavande. Men katolikerna i Oskarström visste ingenting,  bara rykten surrade. Några hade hört,  att specielit intresse visades just for området, där Mariakyrkan kom att stå på "Elofs mark". Andra visste,  att några herrar från Malmö ville köpa "Elofs mark" för att starta en rörelse. Somliga gissade,  att "rörelsen" skulle bli en ny fabrik i Oskarström. Stiftet lyckades förvärva det aktuella området. 

 

En av de äldsta i församlingen berättade vid 50-årsjubileet om Elof.  Nar han en  tid efter avslutad affär förstod  att det skulle byggas en katolsk kyrka på hans mark, uttryckte han en viss besvikelse.  Även han hade trott att "rörelsen” betydde en fabrik med nya arbetsplatser. Elof var ändå inte arg, utan lär ha kommenterat affären ungefär såhär: ”Måhända att vi hade olika uppfattning om "rörelse", marken kommer i alla fall till nytta for en god sak”. Ändå skulle det dröja innan stiftet kunde besluta om ett kyrkbygge. Bl.a. var finansieringsfrågan ett stort problem.  Kanske var det trots allt utvecklingen i Oskarström som skulle påskynda en lösning. Även om själavården från Göteborg/Malmö bedrevs enligt stiftets intentioner, var det en viktig fråga som allt tydligare krävde åtgärdas nämligen konfirmation av en del unga katoliker.  Fram till 1923  hade i Oskarström samlats 29 katoliker i skiftande åldrar, några över  20 år, som väntade på bekräftelsens sakrament.  Detta skulle bli den stora händelsen då en katolsk Biskop for första gangen besökte Oskarström. Man kan ana feststämningen då dessa 29 konfirmander av Biskop Johannes Erik Muller fick ta emot bekräftelsens sakrament i Jutefabrikens Tivolisalong. När Biskopen personligen fick uppleva under vilka primitiva förhållanden katolikerna i Oskarström fick praktisera sin tro,  lovade han på stående fot att påskynda ett kyrkbygge samt en egen kyrkoherde.

 

Mariakyrkan blir till

Biskopens löfte utlöste stor glädje. Samtidigt förstod man att först nu börjar det verklige arbetet. Alla fick hjälpa till med att förverkliga den store drömmen om egen kyrka. I förste hand gällde det ett skaffa fram pengar. Med stiftets stöd åkte pater Meijerink tre gånger till USA for att tigga bidrag. Andra lyckades med insamlingar i Tyskland.  Det störste bidragen kom från USA. Men även den egna församlingen gjorde store ansträngningar och uppoffringar genom bidrag till kostnaderna. Man beslutat att alla förvärvsarbetande medlemmar var 14:e dag avstod 1:- kr av sin lön.  Det berättades med stolthet att ur denna kasse köptes forsamlingens förste mässkalk. Projekteringen startades omgående. Av berättelserna kunde man forstå att entusiasmen inom församlingen måste ha varit lysande.  Alla ville hjälpa till efter bäste förmåga trots 48-timmers arbetsvecka på fabriken.  Store delar av de förberedande arbeten,  som att röja på tomten, grava grund för fundament, diken för vatten och avlopp har åstadkommits genom månge församlingsmedlemmars frivillige arbetsinsatser.

        

Kyrkan blev färdig hösten 1925.  Detta möjliggjordes tack vare den förnämliga arbetsinsatsen och osjälviska samarbetsviljan,  som denna skara katolska invandrare presterat.  Söndagen den 13 september 1925 skedde invigningen genom Biskop Johannes Erik Muller.  Äntligen hade katolikerna i Oskarström fått sin egen lilla kyrka och församlingens förste kyrkoherde  Peter Meijerink  kunde flytta in i den något senare färdigställda Prästgården.  Efter Kyrkans högtidliga invigning firades festligheten på Oskarströms Hotell. Äntligen kunde Mässan firas regelbundet och ett mera planlagt församlingsarbete tog sin början. 

 

Mariasystrarna flyttar in

År 1928 lyckades forsamlingen med ett få hit tre Mariasystrar från Pleszew i Polen.  Systrarna blev genast till stor hjälp åt kyrkoherden med religionsundervisningen, sångövning i blygsam skala,  förmodligen även barnpassning inom begränsade ramar, allt i mån av utrymme på Prästgården.   Trots trångboddbeten kämpade alla vidare efter bästa förmåga.  Mot den bakgrunden var glädjen säkert stor,  när 1930 Mariasystrarnas hus stod färdigt,  där man inrättade Katolska barn- och vilohemmet.  Ett stort ändamålsenligt hus där systrarna efter förstärkning med ytterligare några systrar från Pleszew gavs utrymme och möjligbet för mångfaldig verksamhet. Framförallt barnpassningen utökades till glädje för de många dubbelarbetande föräldrarna.  Det inrättades även en avdelning för övernattningsbarn.  Barnhemmet blev populärt och var mycket efterfrågat, det var inget ovanligt,  att t.o.m.  barn från Stockholm varit inackorderade. Även i dag omfattar systrarnas verksamhet framförallt dagbarnpassning, kristendomsundervisning i Halmstad och omvården av Mariakyrka.

 

Kyrkans utseende

Kyrkans exteriör är gulmålat träfasad, en byggstil som var vanlig i köpingen. Taket av rött tegel. Denna exteriör har vi omsorgsfullt bevarat. Kyrkans interiör 1925 var den traditionella. Den konstnärliga delen i den nybyggda kyrkan hade helt kostnadsfritt utförts av konstnärinnan Fru konsul Gisela von Trapp,  Helsingborg.  Altartavlan var ”Guds Lamm”. Ett lamm syntes liggande på ett altare och med sju blods-droppar drypande ner som symboliserande Kyrkans sju sakrament. Altarväggen pryddes av 4 änglar,  2 på vardera sidan om altaret och bärande på banderoler,  vars texter tyvärr har gått förlorad.  I kyrkans vänster sida finns ett sidoaltare över vilken Mariabilden, en kopia av "Santa Maria della Strada", Maria av den goda vägen. Originalet målades på 1400-talet och finns i  El Gesu i Rom. I dag finns Mariabilden på kyrkans höger sida där tidigare en traditionell predikostol fanns.

Kvar i kyrkan finns över koret ”Jesus vid vattenkällan” Jesus sitter i en mandorla med vattenkrukor och förhärligas av 4 änglar med rökelseskar. Kvar finns även målningarna på läktarens balustrad framställande S:ta Cecilia  kyrkomusikens skyddshelgon. Från Jute- fabriken fick församlingen till invigningen  40 m röd mattväv som lagts  ut i mittgången .

        

Utvecklingen under åren

Antalet katoliker i Oskarström har varierat genom åren, men fram till början av 40-talet lär det inte ha varit större forändringar.  Först efter 2:a världskrigets slut skedde stora förändringar.  Det var dels i samband med nya flyktingströmmar och dels även då nya arbetssökande invandrare kom till Oskarström som första anhalt,  för att efter kortare eller längre vistelse vandra vidare till andra orter och arbetsmöjligheter. 

 

Kyrkoherdar

Vid 50 års jubileet räknade man upp många namn på kyrkoherdar, som pater Meijerink,  Howers,  Overschie,  Wesle,  Vernoy,  Kuppers, Osolinsky,  Wullert,  Luzer samt Szepanski.  De äldste kom gärna ihåg namnen Meijerink,  Hovers och Overschie som forsamlingens kyrkoherdar. Jag själv minns sedan 1948 i nämnd ordning kyrkoherdarna Grauel,  Przydacz,  De Bie,  Pater Albert,  Grunau,  Trygve Lundin, Sigfrid van Pottelsberghe de la Potterie,  Frank Sandler, Rainer Kunze, Antonio Algar, Georg Engelhart,  Eugeniusz Subocz,  Harald Scheuss,  Wilhelm Feussner och sedan 1997 är Pater Roman Kunkel vår kyrkoherde.

 

1982 fick församlingen en ständig diakon, Gorm Christoffersen. Diakonen har varit kyrkoherdarna till hjälp i både undervisning och pastoralt arbete samt hållit gudstjänster när kyrkoherden varit bortrest.

        

Trefaldighetskapellet i Halmstad

Efter 1945 började allt fler katoliker bosätta sig i Halmstad.  Ett kapell iordningställdes i en 1948 förvärvat fastighet på Norra Vägen 10. Kapellet hade vigdes till Den Heliga Trefaldigheten. Framtill 1981 användes fastigheten som kyrkolokal och från 1974 även fanns även församlingslokaler och pastorsexpedition där. Från 1948 – 1974 bodde herr Jan Kowalkowski med familj i fastighetens bottenvåning. Som vicevärt och kyrkovaktmästare gjorde han en stor insatts för församlingen och kapellet under dessa år.

1980 köpte församlingen  nuvarande  Trefaldighetskyrkan, Falkenbergsgatan 4-6. Kyrkan hade stått tom och använts som lagerlokal och hade tidigare tillhört Missionssällskapet Bibeltrogna Vänner (numera Evangelisk Luthersk Mission – Bibeltrogna Vänner). Efter en renovering kunde Trefaldighetskyrkan välsignas som katolsk kyrka av Biskop Hubertus Brandenburg, Trefaldighetsdagen 1981. Kyrkan är smyckat med konst av konstnären Erik Olson, Halmstadgruppen

 

Den 13 september 1950 firades Mariakyrkans 25-årsjubileum utan några större festligheter.  

 

Mariakyrkans interiör moderniseras       

I början av 1960-talet blev det alltmer tydligt,  att Mariakyrkan behövde genomgå en renovering. Sommaren 1964 kom nio blivande prästkandidater från prästseminariet Aachen/Tyskland till Oskarström,  fast beslutna att renovera både Mariakyrkan och Prästgården.   Dessa 9 prästkandidater kom med egen kokerska till Oskarström och bodde på prästgården hos vår dåvarande kh Frank Sandler.  Vid den insatsen förnyades framför allt altarrummets inredning för att anpassa koret till den reformerade liturgin som Andra Vatikankonsiliet hade beslutat om 1964. Det gamla höga altaret revs, predikstolen och kommunionbänken togs bort och hela kyrkans inre nymålades.

 

Av konstnärinnan Gisela Trapps målningar bevarades i altarrummet bara de 4 änglarna på bakre väggen.  Även hennes övriga målningar, såsom över altarrummet Jesus på vattenkällan samt målningen med S:ta Cecilia på läktarens balustrad bevarades i ursprungligt skick. Den nya inredningen i altarrummet var en gåva från Tyskland och bestod av altare, krucifix, ambo, sidoaltaret och korstolar,  allt i massiv ek.  Även en ny korsvag, med de 14 stationerna snidade i ek, ingick i denna gåva. 

 

Tavlan "Maria della Strada" flyttades från vänster till höger om altarrummet. Ett nytt tabernaklet placerades på sidoaltaret. Det är ett verk av konstnären Erik Olson. År 1980 skänkte Erik Olsson tavlan "Treenigheten" som numera hänger over tabernaklet.

 

I september 1969 härjade över Västsverige en fruktansvärd höststorm. Även Mariakyrkan drabbades.  En av de 4 stolparna i klocktornet knäcktes och tornet fick några graders lutning.   Sommaren 1975  byggde Jan Kowalkowski  en ny spira över klocktornet. Lagom till 50 års jubileet 1975 fick kyrkan målas igen, utvändigt  och invändigt. Den gången tapetserades innerväggarna före målningen med glasfiberväv.  Vid detta tillfälle blev även de 4 änglarna I presbyteriet övertäckta av glasfiberväv.  Beslutet att övertäcka änglarna hade fattats, da man ansåg att de inte längre harmoniserade med den modernare helhetsbilden av presbyteriet efter ombyggnaden 1965.  På fotografier från 1965-1975 kan man se att änglarna så att säga "hängde" fritt i luften på den helvita väggen. En isolering av golvet och taket utfördes också vid detta tillfälle         

 

 

I början av 8O-talet fick vi en ny korsväg. Vår dåvarande kyrkoherde Georg Engelhart berättade,  att han vid ett besök hos Liobasystrarna i Köpenhamn fick syn på en oanvänd korsväg.  Bilderna, målade på kopparplattor, är utförda av en konstnär Simonsen i Aabenraa i Danmark.  Liobasystrarna skänkte korsvägen till Mariakyrkan.  Den tidigare korsvägen används numera  på långfredagarna.  Då är de 14 stationerna, för det tillfället utplacerade på Oskarströms Kyrkogård,  där vi samlas till ekumenisk korsvägsandakt 

 

Kyrkans dopfunt är gjort av material från den gamla kommunionsbänken av förra kyrkoherden Georg Engelhart

 

 

Kyrkan 50-års jubileum 1975

Mariakyrkans 50-årsjubileum blev en stor fest med många deltagare och hedersgäster.  Högmässan celebrerades av Biskop John Taylor. Till jubileumsmiddagen med musikunderhållning samlades gästerna på Oskarströms Hotell. Ett jubileumstal med utgångspunkt från Mariakyrkans historia hölls av Herbert Syblik.

        

 

Oskarström och Mariakyrkan blir vallfärdsort.         

Oskarström och Mariakyrkan har blivit samlingspunkt för ROSENKRANSVALLFÄRDEN.  Det började på 50-talet några eldsjälar väckte förslaget på en vallfärd för katoliker i södra Sverige. Oskarström ligger ganska centralt med ungefär lika långt avstånd till Göteborg,  Borås,  Jönköping,  Växjö, Malmö,  Lund,  Trelleborg  Man beslöt att Rosenkransvallfärden skall äga rum varje är på den söndag i september då Jungfru Marias födelse firas. De första 3-4 åren var deltagarantalet inte större  än at vi satte upp ett litet altare på lekplatsen vid systrarnas hus. Där firade  vi mässan under bar himmel.  Sedan början av 60-talet ökade deltagandet successivt.  Vissa år kunde vi räkna    400 - 700 pilgrimer. Som mest minns jag 16 bussar 1965/1966. Från och med år 1964 monterar vi altaret upp med regntak framför kyrkans vapenhus.         

 

Hittills har vi lyckats arrangera Rosenkransvallfärden varje år sedan mitten av 50-talet.  Enda undantaget ar 1973, då inställde vi vår egen vallfärd för att i stället kunna vallfärda till Vadstena/Alvastra för firandet av den Heliga Birgittas 600-års dödsdag.

        

Att arrangera en vallfärd på hösten kan med tanke på väderlek ha sina risker och för vår del har vi i detta sammanhang dåliga erfarenheter. Lite skämtsamt brukade vi under förberedelsearbetet saga:  kalkylera med regn!  Röster höjdes vid flera tillfallen att flytta vallfärden till våren. Diskussionerna pågick några år i samband med planeringsmöten.  Först 1976 beslöt vi att ändra dagen till sista lördagen i maj månad. I dag kan vi vara glada, bättre ett varmt regn i maj än kallt septemberrusk.

        

Till pilgrimernas glädje gjorde Biskop Hubertus Brandenburg sitt deltagande i Rosenkransvallfärden till en tradition.  Med undantag för 1979, då deltog Generalvikarie Paul Schmidt, och för 1994 då Biskop William Kenney deltog, har han i alla år under sin ämbetstid varit vår andlige ledare. 

 

Berättelse om Mariakyrkans historia vill jag gärna avsluta med följande bön: Må vår älskade  Mariakyrka alltid förbli den boning, i vilken vi finner den sanna källan till glädje i livet, till tröst i sorgens stund till att rusta oss för det eviga livet i Guds rike.

        

                                                                 Oskarström,  i september 1999.

                                                                                                          

                                                                 Herbert Syblik

 

                                                                

 
 

Trefaldighetskyrkan

Kyrkan byggdes som Metodistkyrka 1890. Efter att metodisterna byggd en ny och större kyrka på Skolgatan togs byggnaden över av IOGT-logen.

1980 köpte församlingen nuvarande  Trefaldighetskyrkan, Falkenbergsgatan 4-6.

Kyrkan hade stått tom och använts som lagerlokal och hade tidigare tillhört Missions sällskapet Bibeltrogna Vänner (numera Evangelisk Luthersk Mission-Bibeltrogna Vänner). Efter en ren- overing kunde Trefaldighetskyrkan välsignas som katolsk kyrka av Biskop Hubertus Brandenburg, Trefaldighets-dagen 1981.

 

Kyrkan är smyckat med konst av Erik Olson, Halmstadgruppen

 

Bilden till vänster är från Storlogemötet 1903 då lokalen invigdes som ordenshus

 

 

 

 

 

 

 
   

                                                                                                            

 

 

 

 

 

 
 
 
     

 

Falkenbergsgatan 6, 302 33 Halmstad. Tel. 035 133866 halmstad@katolskakyrkan.se