S:TA MARIA KATOLSKA

 

FÖRSAMLING

 

Halmstad-Oskarström

 
 
Startsida

Kalendern

Adresser

Katekes och-undervisning

Konsten

Aktuellt och- information

Vår Fru av Oskarström

Stockholms Katolska Stift

 

Vatikanradion

Församlingens historia

Bönegrupper

S:t Joseph's barnhem i Indien

Varberg

 

 

Utsmyckning i Trefaldighetskyrkan i Halmstad av Erik Olson

 

 

Ett glasfönster   

Detta glasfönster är ett av de två glasfönster från 1955 som varit med redan från den tiden då kyrkan var inhyst i en lägenhet på Norra vägen i Halmstad. Glaset är gjort med en speciell högbränningsteknik som gör det lite knottrigt och ger en sällsam lyster och intensitet åt färgerna.

Den barnsliga, genomlysta Maria, de glada och klara färgerna, det mjukt rundade ansiktet, barnet Jesus som hålls fram stående för oss att tillbe, allt samverkar till en sällsynt charm. Det är en oskuldens och glädjens bild som blir till en källa av tro och hopp.  

 

Jungfru Marias sju smärtor

 

”Allas ögon är vända mot dig” (Ps 145,15)

 

Denna bild står långt från glasfönstrets unga, milda jungfru. Till den smärtorika Gudsmodern vänder sig en lidande mänsklighet. Hon är en Maria för vår trasiga tid, så full av all slags våld. Lidandets svärd genomborrar hennes hjärta och blir till famnen full av kors som hon tar på sig för vår skull. Medlidandets tårar rinner långsamt utför hennes kinder, liksom tårarna från allas ögon som vänds mot henne. Händerna sträcks mot Barmhärtighetens Moder och blir till fåglar som flyger. Färgerna är häftiga och kontrasterande: rött mot grönt, orange mot blått.

Färgerna sätts mot varandra som lidande och olyckor kämpar i våra liv.

Undrar du över de små vita ”bollarna”? Ofta är de hos Erik Olson ett tecken för hostian – Kristi närvaro i lidandet och nöden.

 

Korsvägen

 

”Jag har gjort dem som tecken, för att inte tvinga på en falsk realism”, säger Erik Olson själv om dessa bilder. De är gjorda till kyrkan 1978 för att komplettera kyrkbänkarnas blå dynor.Det är rena, avskalade bilder i blått, grått och svart. De är medvetet formade så att var och en själv ska kunna tolka och ta till sig budskapet. Därför är personerna som skuggor av verkligheten. Korset är en mörkblå skugga, Kristus avtecknar sig svart och påtaglig mot korset eller grå mot det vita och blå. Mot de kalla färgerna kontrasterar de medvetet valda sparsamma röda inslagen och blir dubbelt laddade: hjärteblodet som sipprar fram efter slagen, efter törnekronan och spikarna.

Kanske är detta den renaste och vackraste korsväg som vi har i någon av  våra kyrkor.

 

 

Det stora korset.

 

Väggen över altaret i kyrkan är täckt av en stor ”ikonostas”, direkt skapad för detta utrymme.Det består av ett stort centralt kors och grupper av lärljungar samt Maria på ena sidan om korset och lärjungen Johannes och Johannes Döparen på andra sidan. Varje avstånd mellan grupperna är exakt avvägda för att bilda en harmonisk helhet.

 

Korset tycks upphängt i den blå rymden med små komprimerade moln svävande runt det.Det är rikt på bibliska och dogmatiska tecken. Faderns hand och Andens duva liksom håller korset uppe och är ett tecken för treenigheten syftande på kyrkans namn ”Heliga Trefaldighet”. Korset sträcks genom himlarna ned mot Huvudskalleplatsen, Golgota, (naturalistiskt återgivet med en skalle) såsom evigheten sträcks ned mot jorden. De utsträckta korsarmarna famnar hela världen symboliserade av bokstäverna alfa och omega, begynnelsen och änden.

 

Korset är närmast övernaturalistiskt målat (”sur-realism”) med varje muskel på Kristusgestalten utmärkt, liksom ådringarna i korsets trä.. Blodet strömmar ut genom spikhålen och ur sidan. (Ser man det från läktaren ser det ut som om blodet skulle kunna rinna ned i kalken vid elevationen, så nära kommer de varandra i detta ögonblick.) Från korset spirar små grönskande skott som ett förebud om hur döden omvandlas till liv – ett förebud om uppståndelsen.

 

Ytterligare tecken kan läsas in i detta kors t ex de fyra elementen. Luften symboliseras av den blå färgen och molnen, jorden av att korset står i myllan vid skallen. Elden flammar som en gloria runt Kristi huvud, tänd av den helige Anden. Vattnet strömmar genom träets ådring i korset.

 

Så blir detta kors en sammanfattning av frälsningen för hela kosmos, för vår egen tid och för evigheten. Vi är involverade i Guds eviga och frälsande nu.

 

Hela kyrkans konstnärliga och enhetliga utsmyckning av Erik Olson vittnar om hans djupa bibelkunskap och hans personliga gestaltning av mysterierna. Det är inte den yttre verkligheten som han velat avbilda, utan fastmer vill han göra ett intryck i vårt undermedvetna för att i dessa allt annat än konventionella former och färger få oss att känna, tänka och uppleva frälsningsmysteriet.

 

Ann-Marie Cervin efter samtal med Eriks dotter Viveka Bosson

 

 

Faktaruta: Erik Olson (1901-1986) f i Halmstad och en av konstnärerna i den s k Halmstadgruppen. Studerade i Paris 1924-31  för surrealisten Fernand Legér. 1935-44 bosatt i Köpenhamn, därefter återvänt till Halland (svartlistad av nazisterna för sin ”entartete Kunst”).. 1950 får han kontakt med den franska art-sacré-rörelsen. Konverterar till katolska kyrkan. Skapar en rad glasmosaiker i många kyrkor samt surrealistiskt inspirerad kristen konst. 

Biografi: Erik Olson. En sökares vandring. 1-2. Stiftelsen Erik Olson – Mjellby Konstgård. 2001

Oskarström

Maria della Strada

                                                                                                 

 

 

 

Falkenbergsgatan 6, 302 33 Halmstad. Tel. 035 133866 halmstad@katolskakyrkan.se